Vad händer vid start och landning

Start och landning är två av de mest dynamiska och kritiska faserna i en flygning, där flygplanet övergår mellan mark och luft. Dessa moment kräver stor precision, noggrannhet och samverkan mellan piloter, flygplanet och markpersonalen. Här fördjupar vi oss i vad som sker under dessa faser och hur flygsäkerhet säkerställs.

Start: Från mark till luft

1. Acceleration på startbanan

Starten börjar med att flygplanet kör ut på startbanan. Piloterna ökar gradvis motorkraften till maximal effekt för att flygplanet ska uppnå den nödvändiga hastigheten, kallad Vr (rotation speed). Denna hastighet varierar beroende på faktorer som:

• Flygplanets vikt.
• Vindförhållanden.
• Längden på startbanan.

Accelerationens kraft kan kännas som ett tryck mot sätet för passagerarna, och ljudet från motorerna intensifieras. Detta är dock helt normalt och visar att motorerna fungerar som de ska.

2. Lyft och rotation

När flygplanet når Vr-hastigheten, lyfter piloten flygplanets nos genom att dra försiktigt i styrspaken. Detta kallas rotation. Samtidigt genererar vingarna tillräcklig lyftkraft tack vare luftflödet över dem, vilket gör att flygplanet lämnar marken.

Under denna fas övervakar piloterna flygplanets prestanda noggrant, inklusive:

• Fartmätare och höjdmätare.
• Motorernas temperatur och tryck.
• Stabilitet och balans.

Om något oväntat inträffar, som förlorad motorkraft, har piloterna tränats för att hantera situationen, exempelvis genom att avbryta starten eller landa på en alternativ bana.

3. Stigning och avlastning av hjulen

När flygplanet stiger fälls landningsstället (hjulen) in i flygkroppen för att minska luftmotståndet. Piloterna stabiliserar flygplanet och anpassar stigningsvinkeln för en säker och effektiv övergång till kryssningshöjd.

Landning: Från luft till mark

1. Nedstigning och förberedelse

Landningsfasen börjar långt innan hjulen nuddar marken. Piloterna planerar en gradvis nedstigning från flygplanetets kryssningshöjd genom att minska motorernas kraft och justera höjden med hjälp av vingarnas aerodynamiska egenskaper.

Kommunikation med flygledartornet är avgörande under denna fas för att säkerställa att landningsbanan är fri och att väderförhållandena är lämpliga för en trygg landning.

2. Inmätning och precision

När flygplanet närmar sig landningsbanan använder piloterna instrument för att exakt följa landningsbanans riktning och vinkel, en process som kallas glide slope. Automatiserade system som ILS (Instrument Landing System) kan assistera piloterna vid dålig sikt.

Vingflikar (flaps) och spoilers används för att öka luftmotståndet och minska flygplanets hastighet. Dessa system hjälper till att skapa en stabil och kontrollerad inflygning.

3. Touchdown och bromsning

Landningshjulen är konstruerade för att tåla den initiala stöten när flygplanet nuddar marken, vilket passagerarna kan känna som en stöt. Direkt efter touchdown används flera metoder för att bromsa flygplanet effektivt:

• Omvänd dragkraft: Motorerna reverserar luftflödet för att skapa bakåtriktad kraft och bromsa flygplanet.
• Spoilers: Dessa fälls upp på vingarna för att bryta lyftkraften och öka friktionen mellan hjulen och banan.
• Hjulbromsar: Används för att ytterligare minska farten tills flygplanet är nere i taxi-hastighet.

4. Avslutning och parkering

Efter landningen taxar flygplanet till gaten. Under denna fas kontrollerar piloter och markpersonal att allt har gått som planerat, och passagerarna kan tryggt avsluta sin resa